Wednesday, February 08, 2006
Måttflullhet är en dygd
Hittade en gammal Blandaren när jag flyttade nyligen. Blandaren är rolig, även om man oroar sig en aning för författarnas neurokemiska hälsa efter alla små papperslappar de sannolikt har slickat i sig.
Det kanske är ett problem det där? Det var antagligen ingen som gnällde på Janis Joplin och Jim Morrison så länge de producerade grymma skivor men när de dog i förtid, med största säkerhet som följd av droger. Då var det attans illa. Det kostar nog att vara på topp.
Själv är jag en stor fantast av måttfullhet. Måttfullhet kan man aldrig få för mycket av. Ta Bo Kaspers Orkester till exempel. Måttfullhetens försvarare numero uno, i det närmsta fastcementerade på barrikaden för allas rätt att ta en öl på en onsdag och sedan fråga flickvännen vad det är för fel på henne för att hon är tillsammans med en sån medelmåtta som du.
Det finns bara ett problem: de är så sjukt bra på det att man mår illa när man tänker på vilket socialt geni till låtskrivare som ligger bakom en låt som Snäll och dum.
En intressant detalj med måttfullheten är att man inte behöver gömma sina egna tillkortakommanden och sin lathet bakom en pretens av att vara bäst. Det ingår liksom i kontexten.
Jag besökte arbetsmarknadsmässan LARM i Linköping idag och hälsade på hos TietoEnator för att kolla läget på exjobbsfronten där. Jodå, det fanns exjobb. Förutsatt att du hittar på ett attraktivt projekt själv. Happ, vad gör de då? Jo konsultar åt Ericsson och Saab. Check. Konklusion: Om jag hittar på nått som går att sälja till Saab eller Ericsson och känner för att jobba gratis med att ta fram en sådan produkt och sedan lämna över den till våra finska vänner så går det bra att höra av sig till TE. Imponerad? Inte jag. Jag undrar mest om de ställer samma typ av krav vid nyanställningar.
Som tur var fanns det flera företag med en mindre skenhelig attityd och godare godis. Måttfullhet och mintchoklad är en dygd.
Det kanske är ett problem det där? Det var antagligen ingen som gnällde på Janis Joplin och Jim Morrison så länge de producerade grymma skivor men när de dog i förtid, med största säkerhet som följd av droger. Då var det attans illa. Det kostar nog att vara på topp.
Själv är jag en stor fantast av måttfullhet. Måttfullhet kan man aldrig få för mycket av. Ta Bo Kaspers Orkester till exempel. Måttfullhetens försvarare numero uno, i det närmsta fastcementerade på barrikaden för allas rätt att ta en öl på en onsdag och sedan fråga flickvännen vad det är för fel på henne för att hon är tillsammans med en sån medelmåtta som du.
Det finns bara ett problem: de är så sjukt bra på det att man mår illa när man tänker på vilket socialt geni till låtskrivare som ligger bakom en låt som Snäll och dum.
En intressant detalj med måttfullheten är att man inte behöver gömma sina egna tillkortakommanden och sin lathet bakom en pretens av att vara bäst. Det ingår liksom i kontexten.
Jag besökte arbetsmarknadsmässan LARM i Linköping idag och hälsade på hos TietoEnator för att kolla läget på exjobbsfronten där. Jodå, det fanns exjobb. Förutsatt att du hittar på ett attraktivt projekt själv. Happ, vad gör de då? Jo konsultar åt Ericsson och Saab. Check. Konklusion: Om jag hittar på nått som går att sälja till Saab eller Ericsson och känner för att jobba gratis med att ta fram en sådan produkt och sedan lämna över den till våra finska vänner så går det bra att höra av sig till TE. Imponerad? Inte jag. Jag undrar mest om de ställer samma typ av krav vid nyanställningar.
Som tur var fanns det flera företag med en mindre skenhelig attityd och godare godis. Måttfullhet och mintchoklad är en dygd.
